Tankar..

Ni som läst min blogg ett tag vet att många tankar handlar om vänskap.
Jag vet att det som hänt oss kan skrämma skiten ur vem som helst, man vet inte vad man ska säga, vad man ska göra eller nåt. Men som jag sagt förut, var INTE tyst.
Man föreställer sig en massa saker som man själv tycker skulle vara bra. Man önskar att den och den hade varit här redan innan vi vaknat dagen efter vi förlorat vår älskade unge. Man tänker att hur ska jag klara detta utan den eller dens stöd? Nu har det gått en vecka, mängder av underbara människor har varit här och deras stöd håller oss flytande, vem vet hur det ser ut om en vecka, vi kanske sprattlar på botten allihopa?
Jag fick ett telefonsamtal häromdagen som gjorde mig mer varm i hjärtat än andra. En vän från förr ringde och beklagade sorgen, det gjorde gott.

Vi saknar Leo varje dag vi har förstått att han är borta och han kommer aldrig aldrig mer tillbaka. Nu går dagarna ut på att försöka hitta en meningsfull vardag. Sakta sakta, små små steg, så klarar vi detta också! Jag vill tro att det är bara de starkaste människorna som blir så här hårt drabbade som vi blivit för att det är bara de starka som orkar ta sig upp! och som med allt annat så slinker en och annan svag en igenom också, men de orkar aldrig bli människa igen.

Och ni vet att det handlar om att prioritera. Kanske kan handlingen vänta om din vän behöver dig?

Saknar dej Leo, så det bränner i hjärtat!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s