älskade unge

Vår lilla kille, vår älskade son, femåringen finns inte hos oss längre. Han är på en plats där ingen sjukdom existerar. Många gånger under våren har vi fått frågan om hur det är, vi har svarat bra.

23/1 fick vi beskedet att trots högdos med cytostatika Och 30 strålningar så var den lilla resten av tumören som var kvar efter operationen fortfarande kvar. Leo skulle nu få testa ett nytt protokoll av behandling. En riktigt tuff behandling som skulle vara 1 dygn var sjätte vecka i 36 v. Efter der första dygnet så tog det några dagar innan Leo blev skitdålig. Han spydde och sov och värdena blev låga. Efter 6 v så gjordes en ny MR och vi blev kallade till Göteborg för MRsvar och om svaret hade varit bra så hade han fått fortsatt på 36 v kuren. Magnus Sabel som Leos doktor i Göteborg heter kom in på Rummet på Dagvården. Jag såg direkt på honom att han var nervös. Han berättade att trots den starka kuren av cytostatika så hade tumören fortsatt att växa. Men loppet av inte kört, Leo skulle få en rätt Ny behandling med antikroppar och cytostatika som han skulle få på Dagvården. Den skulle ges varannan vecka på obestämd tid. Efter 6 v skulle man göra en ny MR. Hade då den fortsatt att växa så skulle Leo sättas på palliativ behandling.

Jag minns att Fredrik frågade, hur märker vi på Leo att tumören växer? Magnus svarade Leo kommer säkert att få många anfall.

 

Chockade Och panikslagna bestämde vi att vi skulle åka hem till Grums och tryggheten. Vi bestämde oss tidigt att vi skulle vara så lite som möjligt på sjukhuset, för Leos skull.

Veckorna fylldes av anfall, Dag som natt. Han blev mer och mer sliten. Han sov av utmattningen efter varje anfall som Plågade hans redan tärda kropp.

Leos underbara röst blev tystare och tystare. Han blev svagare än han varit. Han var svag i vänstersidan. Han mådde rätt skapligt mellan anfallen och han fick sin behandling varannan vecka på Dagvården i Karlstad. 30/4 var det dags för en ny röntgen. Vi bestämde med läkaren Åsa att vi vill få svaret i Karlstad.

Leo fyllde 5 år, en hel hand den 5/5 och han firades på morronen med jordgubbar, paket och bamsesången.
Den 7/5 förändrades vårat liv Vi fick veta att tumören växt mer och att han nu skulle sättas på palliativ behandling. Det skulle innebära 5 dagar med cytostatikatabletter på en 28 dagars period. Detta skulle ske hemma. Vi sa att nu måste vi åka till Legoland. Leo hade fått en rullstol från hab som skulle hjälpa honom att vila när han inte orka gå. Rullstolen användes allt mer ofta och innan Legoland provade vi ut en stol som han kunde sova i.

Leo förlorade alla sina färdigheter. Kunde inte prata, inte le eller skratta, inte kramas, inte gå inte äta eller dricka.
Vi har försökt under hela Leos sjukdom att leva efter hans villkor. Leo har trots allt aldrig klagat, aldrig gråtit eller gnällt. Han har varit otroligt otroligt duktig med allt!

Vi valde att hålla tillväxten för oss själva och de närmsta. Och vi väljer att skriva detta för att ni ska veta lite ytligt iallafall hur vi haft det. Under hela juni
Har jag tänkt efter varje födelsedag åh han klarade idag också. 28/6 kl 11,15 på sin namnsdag somnade Leo in, med ett leende på sina läppar!

28/6 kl 11,15

 

Annonser

8 comments on “älskade unge

  1. Tänk Er inte honom som
    någon
    som givit sig av
    Hans resa har bara börjat
    Vi lever många liv
    Och det på jorden är bara
    ett
    Tänk Er att han vilar från
    sorger och tårar
    På en plats fylld av värme
    och trygghet
    Där man inte räknar dagar
    eller år

    Tänk Er hur han önskar
    att ni visste
    Att inget utom Er sorg
    kan dö
    Och tänk Er honom
    levande i hjärtat
    På dem han vidrört
    För ingenting han älskat
    kan någonsin gå
    förlorat
    Och han var oändligt
    älskad!

    Vila i frid lilla barn. 💚💛💜

  2. Det känns så svårt. Jag vet det fastän inte du tror jag kan förstå.
    Orden i frostenson psalm beskriver den smärta vi alla går igenom, men han skildrar ett hopp vi ibland kan ana.
    Jag skall gråtande kasta mig ner
    på en kust som jag aldrig har sett.
    Jag vet ej var jag är, men jag vet
    att en boning åt mig är beredd
    vid ett hav i en stad som fanns till,
    som fanns till innan städerna fanns,
    i ett land som är nytt och är före all tid
    och där natten har dagarnas glans.
    Och jag stryker från pannan min sömn
    i en värld som har vaknat just nu,
    och hur vintrarna var har jag glömt
    i en sommar som aldrig tar slut.
    Jag hör skratten från lekande barn
    och jag själv är ett barn i Guds famn
    och mitt hem är den kärlek som var och som är,
    som är och som alltid finns kvar.

  3. Detta är något en familj och barn aldrig någonsin ska behöva gå igenom. Det finns inga ord. alla styrkekramar jag har ger jag till er

  4. Tårarna rinner! Det finns inte ord för vad ni gått/går igenom! Det enda jag kan göra är att tänka på er och sända er all styrka i världen! 💟💟💟💟💟💟

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s