Sport…

Min dotter är 9 år och hon har tidigt i livet själv valt sina sporter, märk väl; själv valt.

Hon spelar inte fotboll för att pappa vill utan det har hon valt själv. Hon började spela i fotbollsskolan som 4 åring och ½ säsong höll hon upp pga sjukdom. Nu tränar hon detta 2 dagar i veckan och hon gör det med glädje. 

Hon rider inte för att jag vill utan för att hon själv vill. Hon har helt fastnat i hoppningens värld vilket är så långt bort från mig som hon kan komma. Jag är mer för dressyr och trav. Hon är duktig och vill gärna att man är på henne om hon gör fel. Och hon blir så stolt när vi berättar vad duktig. Igår hade de galopperat första gången på ridskolan och instruktören sa att det märktes att hon galopperat innan.

Och så kommer vi till detta med drill, jag minns när hon var bebis hon var kanske 3 månader så låg hon i vagnen och skrek och skrek. Då kommer musikkåren och spelar och då blev hon helt tyst. Varje år på valborg så har hon varit så imponerad över ”pompom” flickorna. När jag blir stor ska jag bli en ”pompom” flicka har hon sagt. Sen 6 års ålder har hon drillat och hon älskar det, men hon gör det för att hon vill.

De enda krav vi ställer på henne vad gäller detta är att hon ska gå på träningar och uppvisningar, men jag kommer aldrig nånsin att kräva att hon ska prestera mer än det hon gör. Jag vet att hon gör så gott hon kan och det räcker alldeles utmärkt.

Jag som mamma kan stå på sidan och heja på henne och visa att jag bryr mig. Men jag kommer aldrig att skrika elaka saker. 
På fotbollsträningarna och matcherna är det tränaren som bestämmer och som säger vad de ska göra. För hur skulle det se ut om jag skulle börja gorma från läktarn när det är ridlektion? Eller på en tävling.

Nä nu låter vi barnen vara barn, låt dom prestera det dom kan, så de kan växa in i sin sport. Vill dom inte så vill dom inte, dom ska inte hålla på med en sport för att föräldrarna vill, utan för att de själva vill!

Jag skulle kunna skriva hur mkt som helst om detta. Varje ny säsong är det alltid nåt barn som är med för att föräldrarna vill och det är i alla sporter.

 

Annonser

Hjärtlöst..

Det gör ont i mig att folk är så hjärtlösa mot varandra..Varför tycker en del att det är okej att göra andra människor illa? I brist på respekt till sig själv så tror jag att man inte känner ett dyft för andra. Man kan inte hela livet glida runt på andras olycka eller sjukdom. Haft ett långt samtal med en vän idag och det konstaterades att en del saknar totalt respekt för sina medmänniskor… Tragiskt tragiskt… 

Man vill inte gå runt och lyssna på rykten, man vill bilda sig en egen uppfattning. Man vill inte tro illa om människor utan anledning. Men tyvärr så har nu det visat sig att alla rykten man hört var sanningen och det är fruktansvärt tragiskt…

Skjut mig om jag blir som dom…

Älskade unge

Idag ska vi fira vår älskade dotter som fyller år.

Olivia har alltid varit lätt att ha med att göra. Helt fantastisk och underbar. 

Sen i augusti har hon fått stå bakom lillebror och hans sjukdom. Det har varit jävligt tufft många gånger, för alla parter, men mest för henne såklart. Det svåraste tror jag har varit att hon inte kunnat leka med kompisar som hon borde ha kunnat. Vi har hela tiden fått se hur lillebrors värden varit och om det varit någon sjukdom i familjen där hon skulle leka. Hon har inte kunnat ta hit kompisar, då vi inte vågat riskera att han skulle få nån okänd smitta.

Hon har fått lära sig att planer kan ändras på 5 min beroende på hur lillebror mår och hon har funnits sig i det. 
Hon är så många gånger känt sig utanför och att vi inte har älskat henne. Jag fick tipset att skriva ett personligt brev till henne som hon kunde ha under kudden och ta fram om hon någonsin tvivlade på min kärlek till henne. Jag vet att hon läst brevet många gånger, det sitter uppsatt på väggen bredvid hennes säng och jag har inte hört sen jag skrev brevet att vi inte älskar henne.

Hon började under våren 2013 att spela fotboll i ett riktigt lag och där från ingenstans dök bästa kompisen upp. Det måste ha klickat rejält, för hon spenderar helst all ledig tid med henne än med oss =) Vi är så glada att hon träffat N, det är första gången som man känner att hon funnit en äkta vän. 

Hon har fått börja på Grums ridklubb och känner själv att hon utvecklas från vecka till vecka och i påskhelgen så hoppar hon sin första tävling. Och det är tack vare bästa kompisens mamma. O får låna deras ponny och vara med, det ska blir otroligt skoj att se =)

Jag är så otroligt stolt för min 9 åring och att vi lyckats så bra!

Grattis på din födelsedag Olivia! Vi älskar dej!

Image