Älskade mamma

Älskade Mamma imorron är dagen då vi ska säga hejdå till dej. Det är då vi ska samlas och få vara dig nära en sista gång. Vi har stått varandra nära i många år nu,  jag hade hoppats på att vi skulle gjort det minst 20 år till.

Jag önskade att du fått se mina barn växa upp.
Jag vill inte påstå att mitt liv varit enkelt eller lätt att leva, men du har alltid funnits där, kommit med ofattbara råd många gånger Du har kämpat för oss barn jämt och hjälpt oss med allt du kunnat hjälpa oss med. Men så mycket oro som bodde i din kropp kan ingen av oss ens ana, den största oron var alltid vi barn.

Jag ska med glädje i mitt hjärta minnas alla tokiga historier om Stig, jag älskade när du berättade om den dåren, som du själv kallade honom.

Det finns många saker som jag ska minnas extra mycket som du sagt eller gjort.

Leo säger dagligen att han saknar mormor och jag tror du vet det. Jag vill hoppas att både du och pappa står vid hans sida nu.

Flera gånger har jag tänkt att ringa men i samma stund minns jag att det inte går…

Tack mamma för att du alltid trott på mig, tack för att du hjälpt till att skapa den jag är idag. Tack för all omtanke, all värme! Tack för allt!

Vi ska ta hand om dina hallon och dina fåglar!

Vi tar hand om varandra tills vi möts igen!

Det är något bortom bergen…..,

Vi låter blommorna viska ett sista farväl!

Jag älskar dej mamma!

image

Annonser

ovetande

så här skrev jag på min facebook i augusti

Anki K
den 4 augusti 2013

 Ligger hemma i min säng, Olivia ligger bredvid.. Leo har inte borrelia.. Jag hoppas att han är piggare i morron! Tack för att ni alla finns!!! Kram från oss
 
Tänk va skönt om han hade fått borrelia, då hade jag förhoppningsvis hjälpt nån gamling med morgonbestyren nu. Jag saknar mina gamla och jag saknar min arbetskamrater.
 
Igår hände det som inte får hända, en liten vän, en kämpe, ett litet barn lämnade den här världen efter att cancermonstret segrat. Helt sjukt! När vi första gången kom till avd 322 och jag gick till föräldraköket för att ta lite kaffe, var barnets pappa den första jag pratade med. Vi har under den här tiden pratat mycket. Leo pratar mycket om barnet. Hela familjen är helt underbar, liksom så många andra vi mött. Jag vill inte tro att det är sant. idag känner jag att det är ännu mer viktigt att vi alla tillsammans går ihop och skänker en peng till barncancerfonden. 
Det är ofattbart att en familj vi nu lärt känna måste begrava sitt lilla barn. Det gör ont i hjärtat, på riktigt! 
 
Tänk på Leos insamling på barncancerfonden! http://www.barncancerfonden.se/1309353135/

Rädsla

Jag är på allvar rädd för livet. Vad finns det för rättvisa i världen? Vem är det som bestämmer eg? Den jäveln skulle ha så mycket stryk att den skulle skrika vid varje andetag. 

Vem ger denna jäveln rätten att göra små barn illa och ge dom hemska sjukdomar som dom ska kämpa mot?

De senaste 2 veckorna har mitt synsätt på livet förändrats drastiskt. Min mamma gick hastigt bort, Sonen blev inlagd med syrgas på sjukhuset, vi träffade flera föräldrar vid en träff med barncancerföreningen som var mycket intressant. I mitt skrivande så krigar en underbar liten plutt mot cancermonstret, jag håller mina tummar stenhårt.

Jag vet att en förkylning eller en magsjuka eller nåt annat är det värsta som händer en ”frisk” familj som inte vet annat. Men jag vet även att hur jävligt livet än är för mig och min familj så kommer det alltid att finnas de som har det värre än oss. Jag finner just nu tröst i det. 

Istället för att häva en Öl, sätt in en tjuga till Leos insamling till barncancerfonden, http://www.barncancerfonden.se/1309353135/

Tillsammans kan vi göra skillnad!

Alkoholist

Om man behöver ett glas vin eller en öl eller vad som med alkohol, hade jag för länge sen varit alkis. Jag har sett det allt för många gånger i mitt liv, hur folk runt omkring behövt något för att varva ner och tänk va fort man blir fast..

Jag kan behöva vara själv med min sambo men vi behöver inte gå ut och ta en fylla för det. För mig kan det räcka att vi kan få åka och handla utan barn. Jag sa redan när jag skaffade barn, jag har inte skaffat barnen för att lämna bort dom, men när man är med det ena barnen 24/7 så kan det behövas ibland. Men jag behöver inte supa mig full för det. Jag ser ingen som helst mening med att ta en fylla, så är det. Och har du svårt att acceptera det så behöver du inte det.

 Jag är äckligt trött på alla bilder på facebook på vinglas, jag är äckligt trött på allt gnäll som facebook spyr ut varje dag. När jag skaffade facebook 2007 så var det roligt, man kunde få kontakt med kompisar från förr och det var roligt att se på fina kort på deras familjer och så. NU handlar facebook bara om gnäll, alkohol och mat. Jag känner att jag har gjort mitt på facebook, och när min facebook blev hackad häromdagen och massor av vänner blev borttagna, grupper raderade och likaså gillamarkeringar så kände jag, facebook är på väg bort iaf för mig. Så fort allt är klart med armbanden, kommer jag att checka ut från facebook, en gång för alla.
Det är först då man ser vart de riktiga vännerna är.

mamma- Låt blommorna viska ett sista farväl ❤