Tid för eftertanke!

En vän skrev så sanna ord på sin facebook idag:

”Alla föräldrar som allt för ofta skriver på tex FB vad jobbigt det är med att vara förälder. Jobbigt att gå upp alltför tidigt på morgonen, jobbigt med barn som är trotsiga, jobbigt med barn som inte vill gå och lägga sig på kvällen. TÄNK TILL…var glad att ens barn är i stället är ett piggt frisk barn som går upp tidigt på morgonen, är pigg och vill vara uppe på kvällen eller har stark vilja att göra ”som jag vill” JAG byter mer er alla dagar i veckan…”

Det hade likaväl kunnat vara mina ord. Efter att i höstas fått det värsta besked en förälder kan få, ditt barn har cancer. Att få stå bredvid barnet när det pumpas in gifter i kroppen och inte ha något val, så känner jag, Gud om han hade en förkylning istället. Att behöva använda handskar för att hjälpa honom på toa får mig att känna, vinterkräksjuka vore härligt. Att sitta och krama ens barn som har en frånvaroattack pga en stor hjärnoperation, får mig att önska att det vore en kram av tvång, då han vore trotsig och jag hindrar honom från att ligga på golvet och sparka.

Men jobbigast är alla blickar av medlidande gör inte vårat liv lättare att leva. Vi lever det här livet nu och vi har inget val, det blir inte bättre för 5 öre för att ni tycker synd om oss. Kloka människor har sagt, det är bara starka människor som blir utsatta för såna här saker. Så kanske det är. Det lär vi aldrig få svar på.

Någon tyckte att jag blivit förändrad. Det har jag, jag lever mitt liv  på mina villkor nu och inte på dina eller någon annans. Jag har alltid stått för mina ord och aldrig uttalat mig om jag inte stått för det! Det gör jag fortfarande, men jag är tuffare nu, jag vet exakt vad jag har, vilka som står vid min sida och vad jag vill!

Jag hoppas nu att 2014 blir året som är fullt av positiva besked både för oss och för de som är i samma sits som oss!

Gott Nytt år!

Annonser

Orättvist

Att sitta i den här båten och ro som fan för att inte båten ska sjunka är inte lätt. 
Att se sitt eget barn pumpas fullt av gifter är fruktansvärt, men man har inget val
Att se sitt barn på en monitor när han får ligga ensam i ett rum för få strålning är ännu värre, men man har inget val här heller
Att krama och lugna sitt barn genom ett anfall är oerhört tungt, ett anfall som han får pga att han haft en stor hjärntumör, men jag har inget val här heller.

Att möta personer som förut hejat och pratat men som nu vrider bort huvudet gör ont, jag förstår att man inte vet vad man ska säga till en familj med ett allvarligt sjukt barn, men vi är precis som förut inte pestsmittade.

Att läsa spydiga rader på sociala medier gör ont, men det säger bara mer om din okunskap än om min.

Att gång på  gång höra, Hur orkar ni vara så starka? Det är bara patetiskt, man har liksom inte så mycket att välja på, mitt barn mår inte bättre om jag eller pappa inte är starka. Vi är inte starka nån av oss egentligen, men man måste ha en bra fasad i den här världen. Ni ska bara veta hur många liter tårar som rinner varje natt.

Jag vill inte att nån ska trippa på tå, tycka synd om oss eller behandla oss annorlunda för att just vi råkade hamna i den här sitsen

Ibland får man inte välja så ni som kan välj livet och njut så länge ni kan, uppskatta det nu, för man vet inte vad som väntar bakom hörnet. Livet kan förändras så otroligt snabbt

Och minns detta är min blogg, min tankar, min ord, passar det inte- låt bli att läsa.